Ikväll är det dags för den andra semifinalen i Eurovision Song Contest, och Anna Bergendahl tävlar för Sverige med balladen "This is my life".

Vad tror ni? Går hon till final, eller kommer detta bli det första året i ESC:s historia som Sverige inte har sin låt med i finalen?

I den svenska finalen var det ingen låt som jag kände något speciellt för. Vinnarlåten var väl inte direkt min favorit  heller, men jag önskar henne lycka till ikväll. Jag har en känsla av att Sverige kan riskera att hamna utanför de 10 som går vidare. Skulle Sverige hamna i final tror jag på de lägre placeringarna. Det är många ballader i år, bland annat Azerbadjzan (som Anders Bagge skrivit låten till) är en av de segertippade. Tysklands mera poppiga låt likaså. Vill inte låta pessimistisk, men jag tror inte "This is my life" sticker ut så mycket. Om nu inte tittarna faller för de ljusstavar som publiken håller i under Annas nummer.

Jag har läst så mycket om ESC att jag inatt drömde om Sveriges framträdande i semifinalen:
Arenan var helt tom utan publik. Endast några byggarbetare och tekniker var på plats, i arbetskläder typ blåställ. Programledarna var dock uppklädda. Anna framförde sitt nummer bra. Hon bar en vit klänning, dock en längre och vidare än i svenska uttagningen. När andra refrängen började gick hon genom en portal på scenen. När hon kom ut hade hon en ställning på huvudet där det satt ett grått normalstort paraply fastsatt. Precis som en stor sån där paraplyhatt man kan köpa på marknader. Sedan gick hon och sjöng mellan två vattenkaskader som strilade från taket. Kan det vara Eric Saades framförande av Manboy som satt sina spår..?

Låter helt sjukt, jag vet. Tyvärr vaknade jag innan jag fick höra ett resultat. :-(

Hollands låt verkar vara en sån udda sak så att antingen älskar folk den eller också tokhatar de låten. Tydligen framfördes samma låt i flera olika tappningar under deras uttagning. Denna version vann...

När jag först hörde Danmarks bidrag trodde jag att de kunde ha en chans.

Vi får väl hoppas och hålla tummarna för Anna Bergendahl ikväll!

...på det här...

...och det här!

Mirack har inte premiärbadat i sjön i år, ska knata till sjön en dag så han får simma lite.  

Har kammat ur massa hår och framför allt ull ur Miracks päls igen. Så mycket päls som han tappat vid fällningen borde han vara flintis vid det här laget, men han tycks ta det från en aldrig sinande pälskälla...

Nu är han slät och fin i pälsen, men vänta bara! Om fem minuter säger det PFOPP, och sedan sticker ullen ut igen som efter en kaveldunsexplosion!

Mirack med sitt däck. Den här gången det lilla däcket.

Helgen har förflutit på lugnt. Var på loppis och kikade i lördags. På kvällen var jag skittrött och hade ont i huvudet så då blev det inte många knop gjorda.

Söndagen rullade också på i sakta mak. Gjorde ren kläckaren så vi kunde lämna tillbaka den till den snälla familj som var vänliga nog att låna oss den.

I normala fall kan man nästan ställa klockan efter kläckaren när det är dags för kläckning. Själva kläckprocessen saktades ner den här gången, därför kom det kycklingar så sent som tre dygn efter utsatt tid. Vi vågade inte ta bort de sista två äggen för tidigt eftersom de såg exakt likadana ut vid lysning som de som redan kläckts. Därför lät vi för säkerhets skull de sista två äggen ligga kvar ett par dagar till, men de bidde inga kycklingar. När vi sedan lyste dem såg vi inte längre någon aktivitet i dem.

På söndagen kom också sambons bror förbi med sin tvåårige son. Grabben skulle titta på hönsen och kycklingarna. Herregud, säger jag bara. Om jag hade en tiondel av en tvåårings energi så skulle jag hoppa upp och hänga i knävecken i gardinstången... Vilken otrolig ork de har, de små liven. Mirack låg i köket bredvid diskbänken. Grabben sprang runt runt i huset och ropade "HEJ DÅ MIIACK" . Jag frågade "Var är Mirack?" "Borta" blev svaret. Jag sade att Mirack är i köket. Då sprang han istället omkring ute i köket och ropade "HEJ MIIACK!"

Grabben drack blåbärssaft när vi fikade, så han fick en rejäl blåbärsmustach. Jag sade till honom att "Du ser ju ut som en liten farbror med den där mustaschen".

Ett "Ja" blev svaret... :-)

Alla som tror att det är så enkelt att vara hemma med barn:

Ni har förmodligen världens svåraste jobb... :-)

Mirack däckade i hallen när de hade åkt. Han såg lite rådlös ut när de var här, han är ju inte van att bli klappad av någon som är lika lång som hans mankhöjd... :-)

Sen blir han så uppspelt när det kommer någon hit, för då springer han och hämtar sina leksaker (oftast sitt bildäck) och vill att de ska kasta.

Ni kan aldrig tro så fort kycklingarna växer. De har redan rejäla fjädrar på vingarna, och ett par har dessutom fått stjärtfjädrar. Man ser fortfarande tydligt vilka som är kläckta först, de är nästan dubbelt så stora som sina syskon.

En bloggläsare undrade vad i hela friden en gulsäck är.

Gulesäck (eller gulsäck) är en struktur i ett embryo hos ryggradsdjur med näringsrika ägg samt däggdjur.

Hos reptiler, fåglar och de flesta fiskar förser gulesäcken embryot med näring. Äggets gula hos fåglar och reptiler innesluts av gulesäcken, då embryot tar form på äggets yta.

Hos däggdjur, inklusive människan, är gulesäcken en vätskefylld säck där blodkroppar bildas. Hos det mänskliga embryot uppkommer gulesäcken efter ungefär 5 veckors graviditet, och fungerar som ett första cirkulationssystem innan den interna cirkulationen kommer igång.

Nu ligger den (antagligen) sista kycklingen på tork i kläckaren. Den kläcktes idag på förmiddagen. En höna ruvar i 21 dygn, den här har ruvats i nästan 24 dygn, men så kan det vara. De kan kläckas under flera dagar.

Nu har vi 18 kycklingar. Vi har berättat för tuppen och hönorna att de fått kycklingar, men de var mer intresserade av sin mat... :-)

Jag har försökt filma själva kläckningen, men antingen så blir det när det är ett litet hål i ägget eller när kycklingen är helt ute. Har stått och väntat läänge, ägget kan se likadant ut i ett halvt dygn minst, sen VIPS så är kycklingen ute. Man skulle ha en riktig filmkamera med 30 timmars filmtid, då kunde man rigga den ovanför kläckaren och filma ett helt dygn i taget. Jag vet tyvärr vad en sån kamera kostar, det känns liiite viktigare att köpa mat och betala räkningar... :-)

Det jag får ut på en månad skulle nog i alla fall inte räcka till en sån kamera ändå.

...som har väckt Miracks faderskänslor. I vanliga fall vet han att han ska vänta på "Varsågod" när vi ska gå ut från huset, och det gör han (oftast) också. :-)  Han får heller inte tränga sig för att komma först när vi ska in i huset. Men nu när vi går till det lilla hus där kycklingarna befinner sig så har han så bråttom att han ibland slår pannan i dörren när man öppnar. Sen skyndar han sig fram till kycklinghagen och nästan står på tå för att se dem ordentligt. Hans beteende tyder på att han förstått att de är nytillkomna medlemmar i flocken. Kycklingarna ser lite rådlösa ut när de ser hans lurviga nuna. Storleksmässigt måtte de väl känna sig som att de är folket i Törnrosdalen och Mirack är Katla...

Ni som går på samma vävkurs som mig:

Kycklingen som vi inte trodde skulle klara sig bestämde sig till sist för att återvända till livet. Den är nu lika pigg som de andra och har förenats med resten av kravallenheten.

Förut när vi haft kycklingar så har ju en del tagit längre tid på sig än andra innan de piggnat till efter kläckandet, men den här verkade väldigt svag. Det var i slutändan inget fel på den, den behövde bara mer tid på sig.