Våra höns är väldigt vana vid Mirack och vice versa. När ippisarna kläcktes var han med och kikade när vi pysslade med kycklingarna. Han vet att hönsen kallas pullorna. Frågar man om vi ska gå ut och kolla vad pullorna gör så springer han före till hönshuset eller hönsgården och väntar.

Den här filmen är från i sensomras, kycklingarna var ca 4 månader gamla.

Två ekorrar. Massvis med solrosfrön. Båda vill ha allt för sig själv.

Ikväll visas det sista avsnittet av Morden i Midsomer med John Nettles som kommisarie Tom Barnaby. Hädanefter blir det hans kusin John Barnaby som ska lösa mordgåtor.

John Nettles säger själv att han vill sluta innan han blir för gammal, och i Skavlan sade han skämtsamt att hans fru Joyce Nettles tyckte att han tillbringade mer tid i sängen med mrs Barnaby än med mrs Nettles...

Hans fru Joyce (ja, så heter ju även Tom Barnabys fru i serien) var den som castade John för serien.

Jag hade hoppats att serien skulle sändas med John Nettles i MÅÅÅNGA år till. Tom och Joyce Barnaby skulle så småningom efter hans pension fortsätta lösa mordgåtor från sin lilla lummiga stuga.

Men men, det blir säkert bra med den nya Barnaby också, när man vant sig.

Det är förresten lustigt att det fortfarande finns folk att ta livet av i grevskapet Midsomer. I vissa avsnitt stryker så många som fyra personer med, mördade av tre personer. Hälften av invånarna blir mördade av den andra halvan som numera sitter på kåken...

Ikväll blir det nostalgikänslor för det "sista" avsnittet av en de bästa TV-serier som någonsin visats!

Jane Wymark (Joyce), John Nettles (Tom) och Laura Howard (Cully).

På återseende 2011!

Idag är det fem år sedan som vi med oerhört stor sorg tog bort vår älskade schäfertik Laijka. Hon fick en hjärnblödning och blev jättedålig. Hon hade haft en liten hjärnblödning påsken före, men den blev hon återställd ifrån. Vi köpte Laijka när hon var sex år. Om hon hade levt fem månader till hade hon hunnit fylla 16 år, så man kan väl säga att hon fick en ovanligt lång stund på jorden.

När vi hämtade hem Laijka hade hon samma sommar haft en valpkull. Något år efter att hon dött så kom jag av en ren slump i samspråk med en tjej på hundklubben som hade köpt en valp i samma by där vi köpte Laijka. Jag kände hur nackhåren reste sig och jag bombarderade henne med frågor; när var det, vad hette tiken osv. Det visade sig att tjejen hade köpt Laijkas dotter från den sista valpkullen hon fick! Några veckor efter det träffade vi dottern Hera. Hon finns inte heller kvar i livet idag. Hon blev 12 år.

Hera.

Nyss hemkommen efter en trevlig heldags julfirande. Nu är det sova som gäller. Ögonen står i kors.

Jag vill önska alla mina bloggläsare en riktigt

Det finns normala hundar och så finns det också mindre normala hundar...

:-) :-) :-)

Det här är berättelsen om den engelske hunden Ug, en halvblind pointer som har ett minst sagt lite annorlunda utseende. I flera månader har han väntat på ett hundhem i England. Ingen har velat ha honom på grund av hans, i många ögon, groteska utseende. Nu har han så blivit adopterad av en kvinna och hennes två döttrar. Hans nya familj älskar honom och han är hela familjens kelgris. Han heter numera Doug.

Nu går diskussionerna varma på olika forum. Bland annat att han skulle vara för ful för att få leva, och även att han borde avlivats redan som valp. Många anser istället att så länge han inte har några men av sitt deformerade ansikte ser de inget hinder att han lever som vilken hund som helst.

Så här ser han ut:

Bilden lånad från www.aftonbladet.se