Hej! Nu var det ett tag sen jag bloggade. Kul att man är saknad på bloggen! :-)

Jag har väl inte sysslat med någonting speciellt, fast jag tycker att jag haft fullt upp. Vävningen har börjat igen efter sommaruppehållet, kul att träffa alla igen!

Jag kämpar på med min stora drällduk. På jobbfronten intet nytt. Jag har stämplat ut och hamnat i aktivitetsgaranti. Jag har fått en jobbcoach (har haft det förut också) som jag träffar en dag i veckan. Fick ett avslag i fredags på ett jobb som jag verkligen ville ha, som jag är nästan bombis på skulle ha passat mig. Men men, bara att söka vidare.

Idag är det exakt fem år sedan som Mirack flyttade hem till oss, han var två år då. Då hade vi vår gamla tik Laijka. De kom (oftast) överens. Hon tog genast på sig rollen som hans uppfostrare. Hon var på honom i ett så fort han gjorde något som hon visste att man inte fick göra. Hoppa på folk, skälla vid dörren osv. Hon tyckte inte heller att han fick väsnas och pipa när han blev glad... Och hon blåvägrade totalt att släppa in honom i hönshuset! Hon sade ingenting, hon bara satt som en stor stoppkloss i dörrhålet, så han fick vackert vänta utanför. Laijka ler nog där hon är nu när hon ser hur mycket Mirack tycker om hönsen.

Här har hönsen fått lite bröd. En av hönorna ser väldigt stor och lurvig ut... Hönan Laijka. :-)

Mirack har kommit på att man kan få hönsen att gå i olika riktningar genom att gå bakom dem. En dag vallade han in samma tupp under bilen flera gånger, ut på andra sidan och tillbaka in under bilen. En annan dag vallade han ett gäng runt runt flera varv runt vinbärsbuskarna. Varför har man aldrig kameran med sig då?

Idag har vi varit på en marknad och kikat lite. Jag har köpt lite (?) pärlor eftersom jag gillar att göra smycken. Mirack var med på marknaden. När vi kom dit så lade han av ett illtjut av glädje. Folk vände sig om och glodde, trodde väl han ville döda någon. Vi mötte en karl med en schnauzer. Hundarna tittade knappt  åt varandra, karlen ropade NEJ NEJ och slet iväg sin hund. Öööh?

Mirack hälsade på en dvärgpinscher, men de flesta sliter iväg hundar och ungar när man kommer med en schäfer. Laijka brukade alltid vara med ute på marknader och så. Hon lät också mycket. Hon lade av ett par glädjeskall på en hantverksmässa en gång. Då kom en tant med blått (!) hår fram och sade att "Nu måste ni åka hem med hunden för han är så varm". Vi hade varit där i ca 2 minuter..!

Mirack har somnat gott nu efter en marknadsdag. Han har haft en aktiv helg, igår var han med på grillfest. Många att hålla reda på då. Och så många som man kan bli klappad av och samtidigt stryka av sig sin fällpäls på! :-)

Han gnagde en stund på sitt "flyttelsedagsben" nu på kvällen, sen slocknade han på sin plats i soffan! :-)

Visst har nosen blivit lite grå och morrhåren börjar vitna, men energin är det inget fel på!

...varför en del människor blir besatta av skor. I min ungdom var det kul att prova skor, men redan då hade jag följande problem:

Jag har normallång fotdel, men väääldigt låååånga tår, vilket gör att 42 inte alltid räcker i storlek åt mig. Damskor brukar ju sluta i den storleken. Jag har enbart foppatofflor, kängor och joggingskor (som jag trivs kanon i). Om man vid något tillfälle behöver ett par snyggare skor så har jag två val. Antingen gå i nyss nämda skor eller trycka ner fossingarna i ett par för korta skor. Fötterna är inte så breda, men långa. Jag har skostorlekar från 41 och uppåt, men finskor brukar alltid vara små i storlekarna, åtminstone de jag hittar. Jag kan ha foppatofflor i 41, men inte några andra skosorter.

Nu har jag alltså hittat ett par, i mitt tycke, kanonsnygga skor. Jag är inte ett dugg fåfäng, har inte en sån kropp man är fåfäng åt, men nu jag har stått vid hallspegeln och beundrat mina skor två dagar i rad... :-)

Det är klack på dem. Jag har inte gått med klackskor på minst 15 år, så jag kommer se ut som en trädocka på fyllan när jag ska gå in dem. Får hasa omkring hemma längs väggarna till att börja med.

Jag förstår att ni som ligger kring 37-40 i skostorlek kan bli besatta av skor. Det är ju jätteroligt när man hittar ett par snygga skor i sin storlek!

Kommer jag kunna gå i dessa?

När jag var liten läste jag ofta Bamse. Sen såg man Bamse på TV, läst av Olof Thunberg. Såg Stockholm Live för ett tag sen, och där var denna kille med:

Idag har Mirack vallat in sin första höna, eller i det här fallet, en tupp. Vi skulle stänga in dem för kvällen. Vi stod och väntade på en eftersläntrare som dröjde sig kvar i trädgården. Då passade en av ungtupparna på att knata ut ur hönsgården igen. Mirack såg den och gick mot den och motade in den så försiktigt igen.

Igår var fyra av ungtupparna in i huset och kollade in köket. Mirack såg lite fundersam ut över vad de gjorde där. Idag gick vuxna tuppen och två av hönorna in i hallen, men eftersom Mirack "låg i vägen" en bit in i hallen så gick de ut igen.

Idag hade vi en kopparorm/kopparödla på gården. Det är ju jättesällan man ser en sån (som tur är)! Den ser enorm ut på bilderna, men den var ca 30 cm lång och ca 1,5 cm i diameter. Den ringlade mot sambons sko. Han stod stilla, och plötsligt så ringlade ormen in framför klacken och ut på baksidan. Den var ju under skon, men jag som var barfota i foppatofflor skulle INTE ha stått kvar om den ringlat mot min sko. Hade den ringlat in i tofflan hade jag inte blivit alltför road!

Hemodlad mat, dvs "hemsk" mat. :-)

Jag och sambon hade årsdag i onsdags men då jobbade han, så vi tänkte äta lite gott ikväll istället. Idag har vi nämligen skördat vår första egna potatis. Det ni ser på bilden har vi plockat under en enda planta! I år köpte vi inte ens sättpotatis. I 5 kg-påsarna blir det ALLTID över och 2 kg-påsarna räcker inte. Vi satte helt enkelt ner några "vanliga" potatisar som jag köpt på Willys! De fick ligga och gro lite först bara. Hemodlad gurka har vi ätit ett tag, och på söndag kan vi nog äta vår första hemska tomat.

Mirack har hållt koll på hönsen hela eftermiddagen. Nu har hönsen knatat in, så han har däckat av fullständigt ute på grusplanen. Det är drygt att hålla koll på var de där irrpannorna är någonstans hela tiden... När han inte ens orkar ligga och gnaga på bollen, då vet man att han är trött!

Idag har vi ätit vår första gurka ifrån växthuset, och det finns flera mogna som väntar. Tomaterna är också på gång att mogna.

Många vill inte ha gurka och tomat i samma växthus eftersom det påstås att de hämmar varandra. Tomaterna ska tydligen ge ifrån sig någon sorts gas så gurkorna inte växer. Andra säger att gurkorna pajar till det för tomaterna. Vi har då tomat och gurka i samma växthus och det är inga problem.

Mirack älskar slanggurka och han brukar alltid få skronkarna och oftast en gurkbit när man gör sallad. Idag fick han dela gurkan med oss och vi sade åt honom att äta den med andakt. :-)

Han slukade bitarna som vanligt...

Det är ingen kvällssol men annars en jättefin kväll. Trevligt att det har blivit svalare i luften. Efter att jag klippt gräset (skönt att ha det gjort) nu på kvällen så gick jag omkring i trädgården och vattnade. Från en gård en bit bort hör jag dragspelsmusik över gärdena. Jag vet att det är live, de som bor där är duktiga att spela. Efter en stund spelas det även nyckelharpa. Gick en kvällspink med Mirack, hittade lite svamp som nu ligger i stekpannan. Hästarna på gärdena betar fridfullt. Ser till hönsen för natten. 16 av kycklingarna sitter och sover i en lång rad på den långa sittpinnen, det ser helfestligt ut. Tuppen och hönorna har kurat ihop sig på sina favoritpinnar.

Det är såna här ljuvliga sommarkvällar man tänker tillbaka på när det är mörkt och kallt ute.

Mirack njuter också av sommaren. Alla andra årstider också för den delen.

Var på loppis igår. Det var otroligt många hundar där, bland annat en 12-veckors collietik som tyckte Mirack var liiite läskig när han ställde sig upp, och dessutom ville leka! När han låg ner gick det bättre.

Som alltid blev Mirack alldeles till sig i trasorna när vi kom dit. Vår förra tik var likadan. De blir så lyckliga att de studsar och piper, och då tror folk att det är något på tok med dem. En karl frågade igår om Mirack var ung. När vi sade att han är 7 så blev han förvånad. "Oj, är han SÅ gammal?" Mirack höll på att steppa just då, så han trodde väl det var en unghund kanske?

Fast vi nästan alltid haft med oss hundarna ut så blir de lika glada varje gång de får följa med.