Igår var jag och sambon jätteduktiga, om jag får säga det själv. Vi kapade, staplade och delvis klöv ett rågat traktorlass med ved. Idag när jag skulle kliva ur sängen så protesterade ryggen. Sen känns det ju i handlederna att man staplat. Sambon kapade mest, men jag kapade lite jag också, så det var väldigt kilsigt på kroppen eftersom spånen tycks ha en förmåga att krypa in överallt. Mirack var förstås med och kikade. Han klev in i vedboden med en min som en glad måne, med hjässan och ryggen dekorerad med sågspån! Det yr ju ikring, och när han ligger en bit ifrån så får han ju på sig i alla fall.

Skönt att ha veden avklarad!