...som har väckt Miracks faderskänslor. I vanliga fall vet han att han ska vänta på "Varsågod" när vi ska gå ut från huset, och det gör han (oftast) också. :-)  Han får heller inte tränga sig för att komma först när vi ska in i huset. Men nu när vi går till det lilla hus där kycklingarna befinner sig så har han så bråttom att han ibland slår pannan i dörren när man öppnar. Sen skyndar han sig fram till kycklinghagen och nästan står på tå för att se dem ordentligt. Hans beteende tyder på att han förstått att de är nytillkomna medlemmar i flocken. Kycklingarna ser lite rådlösa ut när de ser hans lurviga nuna. Storleksmässigt måtte de väl känna sig som att de är folket i Törnrosdalen och Mirack är Katla...

Ni som går på samma vävkurs som mig:

Kycklingen som vi inte trodde skulle klara sig bestämde sig till sist för att återvända till livet. Den är nu lika pigg som de andra och har förenats med resten av kravallenheten.

Förut när vi haft kycklingar så har ju en del tagit längre tid på sig än andra innan de piggnat till efter kläckandet, men den här verkade väldigt svag. Det var i slutändan inget fel på den, den behövde bara mer tid på sig.

...så hade det kläckts en till ippis i natt. Sent igår kväll pep det i ägget men det var inte ett märke i det som tydde på att kycklingen börjat hacka sig ut. Imorse så låg där en halvtorr ippis och vid middagstid så marcherade det omkring en nästan torr kyckling i kläckaren. Den måste ha kommit ur ägget på småtimmarna. Tidsförloppet mellan kläckning och racerpippi var jättesnabb tycker jag. Den ska snart få flytta till sina syskon i kycklinghagen.